Musiken, och allt allt allt
Åh, varför är musik så bra, hur kan det vara så bra?
Så bra att man nästan inte behöver något mer, så bra
att man skulle kunna sluta äta och dricka och sova bara
man fick fortsätta lyssna på musik.
Så fort jag vacklar till i livet, eller faller ned i ett sådant
där tomt, mörkt hål som då och då urholkar vägen som ligger
framför en - musik gör allt bra igen. Musiken påminner mig
om mening och substans och det som är viktigt i livet. Att
lyssna på musik är att placera sig i det yttersta stadiet, det
fullkomliga stadiet, musik är det fullkomliga stadiet. Döden
livet nuet framtiden det förflutna, allt ryms där i. Och jag.
Fleet Foxes – The Shrine / An Argument
Bon Iver – Beth/Rest
The Smiths – There Is A Light That Never Goes Out
Joy Division – Decades
Explosions In The Sky – Last Known Surroundings
Empire Of The Sun – We Are The People
The Smiths – Last Night I Dreamt That Somebody Loved Me
Explosions In The Sky – The Birth And Death Of The Day
The National – Conversation 16
The Decemberists – This Is Why We Fight
Joy Division – Transmission
Eddie Vedder – Society
Neil Young – My My, Hey Hey
Mumford & Sons – Thistle & Weeds
Oh Oh Oh
We were meant to see
When words fail
Ibland är det allt som behövs
Följande skapar mening åt livet just nu:
Antony & The Johnsons
[Deeper Than Love]
Love, it will not betray you
dismay or enslave you
It will set you free
Be more like the man
you were made to be.
Joy Division - Atmosphere
[som är cecilia, femton år]
[som är cecilia, femton år]
Johnny Flynn & Marcus Mumford
The last time we met
Heavy In Your Arms
Close my eyes for a while
Just nu är jag varken så produktiv eller ordrik när det gäller den här sidan.
Orden ska någon annanstans och dessutom är jag så trött att jag skulle kunna
sova i hundra år. Jag lägger upp musik istället för det är det finaste jag vet.
It doesn't really feel like Christmas at all
In the bleak midwinter
Sarah Dawn Finer – In The Bleak Midwinter
Snow had fallen, snow on snow, snow on snow.
Drömresemål: Narnia.
Gilbert
Sigh no more
Höstvisa
Jag älskar att spela piano, på höstkanten gärna den här.
"Höstvisa" av Tove Jansson och Erna Tauro.
Bilden är från mitt barndomsland, musiken spelas
på min morfars gamla piano.









