God Jul!






God jul och en massa julkärlek!



Midvinternatt


Annie Lennox – In The Bleak Midwinter



Det är onekligen något trolskt med midvintern, med vintersolståndet, årets
längsta natt. Allt är tyst och stilla, luften hög och mörkret helt klart - stjärnklart.
Det är som att gränsen mellan vår värld och en annan aldrig är så tunn som
nu, som att det bara är en hinna som vi kan skönja något genom, kanske till
och med sträcka ut handen och känna. Det ligger en överjordiskhet i allt, jag
vet inte hur jag ska kunna förklara det bättre.
Morgonen var dimmig och solen som lyste genom diset pärlemorfärgad. Imorgon
bitti, tidigt, infaller detta års vintersolstånd. Då ligger mörkret djupt och folksagan
säger att denna natt kan djuren tala. Jag mötte en katt ikväll men vi talades faktiskt
inte vid något. Kanske sitter jag uppe och har en pratstund med månen istället.






Snö och Ljus



Catherine Feeny – The Christmas Song



Så infann sig äntligen julstämningen även hos mig.
Snö, varm glögg, en ljusslinga kring fönstret och hyacinter
var kanske precis vad som behövdes.
Eller; en resa för att komma bort en stund, få nya intryck, byta
ut gamla tankar. Äntligen slappna av, leva för sin egen skull,
kunna njuta av allt det vackra runtomkring.

För första gången i mitt liv är jag helt ensam kring denna tid.
Bor helt ensam, lever helt ensam. Det är ovant - skönt ibland,
förvirrande ibland. Julen är en tid för gemenskap, för att umgås
och dela upplevelser och känslor med andra - men det hindrar ju
inte att man värderar sig själv, i sin ensamhet, tillräckligt högt för
att kunna njuta av julen. Helt på egen hand. Jag lyssnar på julmusik.
Jag dricker glögg och pyntar lite smått. Det är en lugn och en ro
som egentligen är helt perfekt att välkomna julen med.





God fortsättning





Jag sitter i en varm och upplyst stuga omgiven endast av
snötyngda granar och en liten, isvit sjö. Dagen, juldagen, har
bestått av promenader, läsning, mat och film. En perfekt juldag,
med andra ord. Julafton var lika underbar, om än lite mer hektisk,
och nu väntar fler dagar av lugn och ro i denna underbara,
snötäckta värld. God fortsättning!

 

 

 


Midvinternattens köld är hård



Midvinter. Nu vänder solen och ljuset, och denna natt blir årets
längsta. När jag ser ut genom fönstret känns det verkligen som
i Viktor Rydbergs kända dikt. Det är bara gårdstomten som fattas.


 

 

 

 

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

 

 


Klang min vackra bjällra







Klang min vackra bjällra av Zacharias Topelius.  En vackrare version
än min får ni om ni tittar på Junibackens jul, som finns i samlingen
Astrids jul
. Madickens vackra mamma spelar den här på julaftons-
morgon, och det var när jag såg det som jag kom på att spela den
själv. Noterna som jag spelar efter fick min pappa av farmor julen 1964.





Decembersagor



De senaste årens julkalendrar på SVT har inte varit mycket att hänga i granen, tycker jag. De har varit hysteriska, barnsliga, ointelligenta, slätstrukna och utan någon vidare julstämning, och det värsta av allt är väl att de inte tagit sina tittare på allvar utan förenklat och fördummat till vansinne.
Men det har ju inte alltid varit så. Det finns julkalendrar som fortfarande får det att kittla i min mage - kalendrar som jag kan se på om och om igen, som jag tar fram och ser på varje jul och njuter av lika mycket år efter år. Kalendrar med magi och julstämning, allvar och glädje, humor, vackra kalendrar med sagor och äventyr och musik som gör mig alldeles lycklig.

Här nedan kommer några mysiga klipp ur mina favoritkalendrar, som alla faktiskt är från 1990-talet. Kanske var det förra decenniet en slags guldålder för julkalendern? Hur som helst, klippen är från 1991, 1995, 1996, 1998 och 1999. Kanske förstår du redan nu vilka kalendrar det alltså är, kanske måste du tjuvkika på klippen. Jag hoppas i alla fall att du får samma underbara julmyskänsla av dem som jag får.




1991 - Sunes jul




1995 - Jul i Kapernaum




1996 - Mysteriet på Greveholm




1998 - När karusellerna sover




1999 - Julens hjältar






Advent på Rosendals Trädgård



På första advent åkte vi till Rosendals trädgård på Djurgården i Stockholm. En av mina favoritplatser
i vår huvudstad, som är lika vacker om vintern som om hösten. Nu var trädgården och växthusen
smyckade till jul, och mysfaktorn var hög. Det går att få julstämning utan snö ...





Plantboden var full av underbar inspiration. Jag kunde inte hålla
mig utan köpte krukor, ljushållare och några vackra bjällror.





Solen gick lågt över himlen och fick höstträdgården att glöda.





Till lunch åt jag bondsoppa, den godaste soppa jag någonsin ätit. Till det
fick jag hembakat bröd, åh så gott.





I växthusen bodde det små rara fåglar som sjöng vackert och
bad om att få något gott att äta.





När vi gick hem hade det blivit ganska så dimmigt, upptäckte vi.





Men även kallt och dimmigt väder är vackert väder, tycker jag.





Den första söndagen i advent avslutades med en mycket god julfika.







Adventstid



Förra helgen ägnade vi oss helt och hållet åt julbaket. Denna helg blir det adventsfirande av,
och vi ska såklart njuta av förra helgens skapelser. Vad jag har lärt mig om pepparkakor är
det här; ju hårdare degen är desto godare bli pepparkakorna. Det är väldigt jobbigt, men
klart värt besväret. Det finns en risk att de bruna kakorna helt enkelt är slut efter imorgon.


















Julmappen



Det här, kära läsare, är julmappen



Julmappen tar vi alltid fram någon vecka före advent. I den finns allt vi
behöver för att kunna fira vår underbara jul.





Julmappen innehåller ett hopplock av jultidningar och vackra
reportage från många år tillbaka. Några av tidningarna har märken
från små tänder, andra håller på och faller sönder i sitt spröda papper.





Alla bilder och urklipp har starka minnen kopplade till sig. Minnen
av tidigare jular, pyssel och julbak.





När man tagit fram den blå mappen, då vet man att det snart är jul.







Stjärnor och kanelstänger


















Enkelt adventspynt kan man göra av kanelstänger och stjärnanis,
som man köper i vanliga matbutiker. Lägg kryddorna i en skål
eller direkt på bordet så sprider de en underbar juldoft.







En försmak på vad som komma skall











Färger, dofter och stämningar jag älskar.







Två veckor till advent




Det är mindre än två veckor till första advent och jag längtar som en toka.
Jag kan knappt vänta på att få pynta hemmet med hyacinter och ljus,
stjärnor och julkryddor. Jag föredrar pynt från naturen, som grankvistar,
enris, tallris, röda bär, kanelstänger och stjärnanis i vackra skålar,
men gärna med inslag av rött och klassiska julattribut. Snart så ...























Jul i Bullerbyn



Jag har redan skrivit om julen i en av Astrid Lindgrens magiska världar; Junibacken.
Nu tycker jag att turen ska vara kommen till Bullerbyn. Vem har inte drömt om
att få fira jul i en riktig Bullerbyidyll?







































Good King Wenceslas





"Good King Wenceslas" är egentligen en julsång, men jag tycker om att lyssna till den på hösten också. Den är glad och vacker och har ett fint budskap. Och, såklart, så ger den en liten, liten föraning om att det snart är jul. Det tycker jag också om. Melodin är faktiskt finsk-svensk, och kommer från sångsamlingen "Piae Cantiones" som ska vara Nordens äldsta sångbok. Texten är brittisk, skriven av en John Mason Neale, och själva historien sägs komma från Tjeckien. Jag tycker att det är så spännande att ta reda på varifrån gamla sånger och sägner kommer ifrån, det är som att lyfta på lager på lager på lager av världens historia och hälsa på för länge sedan, följa med genom tiden och sedan inse att allt på något vis hänger samman. Som till exempel det att vi idag sjunger en vacker julsång som handlar om en snäll, tjeckisk greve som levde på 900-talet. Jag undrar om han skulle blivit glad?



Good King Wenceslas looked out, on the Feast of Stephen,
When the snow lay round about, deep and crisp and even;
Brightly shone the moon that night, tho' the frost was cruel,
When a poor man came in sight, gath'ring winter fuel.

"Hither, page, and stand by me, if thou know'st it, telling,
Yonder peasant, who is he? Where and what his dwelling?"
"Sire, he lives a good league hence, underneath the mountain;
Right against the forest fence, by Saint Agnes' fountain."

"Bring me flesh, and bring me wine, bring me pine logs hither:
Thou and I will see him dine, when we bear them thither."
Page and monarch, forth they went, forth they went together;
Through the rude wind's wild lament and the bitter weather.

"Sire, the night is darker now, and the wind blows stronger;
Fails my heart, I know not how; I can go no longer."
"Mark my footsteps, good my page. Tread thou in them boldly
Thou shalt find the winter's rage freeze thy blood less coldly."

In his master's steps he trod, where the snow lay dinted;
Heat was in the very sod which the saint had printed.
Therefore, Christian men, be sure, wealth or rank possessing,
Ye who now will bless the poor, shall yourselves find blessing.





Junibackens jul



Det här får mig att riktigt
längta till december:






























Stjärnor i fönstret



Jag tror inte att jag är ensam om att längta till julen nu. Visserligen älskar jag den här tiden också och ska njuta så mycket det bara går av oktober och november, men jag tycker inte att det hindrar att man börjar drömma om adventsstjärnor, ljus och skålar med glögg. Jag längtar efter att lyssna på julmusik som gör mig både sorgsen och lycklig, tända det första ljuset i adventsljusstaken och känna alla julens dofter från drycker och bak och pyssel. Den här julen blir speciell, den första sedan jag var sju år utan min Frida, men jag tror att det också kan hjälpa mig att ta till mig det budskap som julen egentligen för med sig. När man vet vad livet är och innebär är det också lättare att njuta av det och verkligen leva.



 










Dan före dan före dopparedan



Om julgodiset inte är bakat än, är det hög tid att sätta igång! Jag har bakat en hel del julgodis i helgen, men bara valt ut favoritsorterna, som jag vet går åt både här och hemma hos mamma och pappa.



Ett egenhändigt gjort
recept på "Cecilias julkola".


Julkolan ovan (ursäkta 7-åringens stavning, jag gjorde mitt bästa!) är en av mina favoriter på julgodisbordet. Men tryffel går ned det också, både vit och mörk. Tryffel är enkelt att göra; häll bara i omkring 1 dl grädde i en kastrull, låt det koka upp under omrörning, och ta sedan av kastrullen från plattan. Sedan är det bara att bryta i omkring 200 gram vit, ljus eller mörk choklad, beroende på vad du tycker bäst om, och låta det smälta i grädden. Jag brukar sedan klicka ut tryffelsmeten i ischoklad- eller knäckformar, och strö vanillinsocker eller kakao över. Sedan behöver tryfflarna bara stå kallt ett tag, så är de klara.



Vit chokladtryffel


På julen tycker jag att det är viktigt att tillåta sig själv saker. Tillåta sig att njuta, äta, gotta sig, ta det lugnt. En mysig juldagspromenad får bli helgens motion, sedan är det äta och sitta och jäsa som gäller.







Fridan är egentligen en kattunge i hundförklädnad,
och slickar glatt i sig grädden:






Förhoppningsvis kommer jag hinna skriva något mer här innan julafton ...
Annars får ni ha en underbar jul.








Nu är det jul igen











Min lilla larv njuter till fullo.






Första advent




Sådant här väder har det varit de senaste dagarna.
Grått. Regn. Dimma. Snålblåst. Lerigt. Och himlen har
inte synts till på ett tag!





Men det gör ingenting! Inte för mig i alla fall. För igår var det första advent,
och idag är det första december, och det betyder jul och mys och allt som
är vackert.





I helgen bakade vi pepparkakor och lussekatter. Eller, jag och mamma bakade
katterna, hundan åt degen, och sedan fick bror, pappa och M kavla ut den stenhårda
pepparkaksdegen. Det är hemligheten bakom mammas knäckiga pepparkakor!
Stenhård deg, det är då kakorna blir som bäst och godast. Mammas pepperkakor
är beroendeframkallande!





Och på söndagen tändes det första ljuset. Jag och M åt lunch hemma hos
mina föräldrar, och sen åkte jag, mamma, pappa och bror på julmarknad
medan M åkte hem och städade och tvättade. Självvalt alltså!



Vi avslutar väl med en liten bild på hyndan själv, eller F-damen som
min mamma kallar henne. Vad hon gör på bilden?
Spanar in lussedegen såklart ...








Tidigare inlägg
RSS 2.0