Som alla gånger förut

 
 
 
Det är höst nu, det syns och känns. I den klara luften, i det låga solljuset,
i trädens gulnande blad, i dofterna, i min mage. Kanske allra mest i min
mage, i maggropen där hösten svindlar och suger tag som när man står
på en hög höjd och tittar ned och vinden tar tag i ens kropp.
Hösten har blivit den tid då märkliga saker sker. Jag menar den tid då allt
blir annorlunda, vänds upp och ned, kaos och drömmar som slår in, saker
man aldrig kunde tänka sig händer, världen blir stor och förunderlig.
En fruktansvärd tid med förändringar, känslan när allt avstannat och ska börja
om igen på en ny plats. Det spännande och nästan outhärdliga, när det som
sker är så underbart och svårfattligt att man nästan hellre skulle vilja gå hem
och gömma sig under en filt. För att allt är så stort att man inte kan hantera det,
jag är för liten, jag är bara mycket, mycket liten.
Tanken på att allt går i cirklar, nu är vi i denna tid igen, för ett år sedan, för två
år sedan, vid denna tid - som en förtrollning som börjar skimra en gång varje år.
Just när löven blir gula och luften blir kall. Då börjar det skimra.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0