Ja si den gamla stollan!





Det är som om jag glider längre och längre bort ifrån ... något jag inte riktigt kan formulera.
Det gamla livet, kanske, eller det där livet som de flesta lever. Det där livet jag skulle kunna
leva, eller kanske som jag förväntas leva. Åh, jag vet inte. Kanske handlar det inte så mycket om
att glida bort från det livet som att börja leva sitt eget liv, mitt eget liv. Jag gör val som
är enligt en helt ny linje (ja, min linje), som om jag helt enkelt styrt kosan åt ett annat håll.
Det kan hända att jag väljer bort umgänge för ensamheten. Det kan hända att jag väljer
bort det till ytan explosiva och häpnadsväckande för det till ytan lugna och stillsamma, men
som jag tror i längden mer givande, mer utvecklande, godare. Det kan hända att jag mer och mer
känner min egen form, och blir mindre och mindre benägen att böja mig, att någonsin låtsas vara
något annat. Där jag inte passar in som jag är försöker jag inte heller ta mig in. Kanske kommer jag
sluta som en enstöring, jag menar - om jag inte hittar de där andra som jag ändå hoppas finns någonstans.
Men det må så vara i sådana fall. Jag har aldrig varit rädd för ensamheten och om min väg innebär ett
liv på alldeles egen hand, då är det så mitt liv kommer se ut. Tusen gånger hellre det än att behöva
lämna den här färdriktningen som jag går i nu.



 

 


Kommentarer
Postat av: Linnéa

Sv: Jag förstår att du vill sätta igång nu, tror det kommer bli hur bra som helst.

2011-09-15 @ 19:12:07
URL: http://stockholmsdrommar.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0