Jag for till landet


 

 

 

I torsdags fick jag ett infall. Jag tröttnade på staden och människor och alla
ljud och så satte jag mig i bilen och körde upp till vår stuga. Resan upp var
överjordiskt vacker, jag åkte genom solnedgången och genom regn och ju längre
upp jag kom desto mer höst var det, desto tätare låg dimman över åkrarna. Här
uppe faller löven redan, är hela skogen gul och ljuset dallrande i guld.
När jag kom upp var det redan mörk kväll, så jag bar in mina saker i stugan och
skyndade mig att tända en brasa. Sedan dess har jag varit här och bara läst, tagit
promenader, hämtat vatten i sjön då och då. Ibland är ensamheten helt gudomlig.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0