En morgonstund




Ni vet när morgonen är så vacker att man bara måste springa ut och fotografera den,
och man inte ens bryr sig om att byta från nattskjortan, eller se sig i spegeln, utan bara
springer ut i nattkläder och stövlar. Och man ser mer och mer och går längre och längre
bort från huset, ned i skogen och det blir till en lång promenad - i nattskjorta och stövlar -
längst den oländiga stigen utefter sjön. Och när man ska hem igen kommer man på att
man för att slippa att ta sig igenom den oländiga skogsstigen igen måste gå upp till vägen
- i nattskjorta och stövlar -, där det faktiskt kan hända (inte alltför ovanligt) att folk åker
på väg till jobbet (eller vart de nu är på väg). Och där går man i en tunn nattskjorta utan
något under, med oborstat hår och med en stor kamera på magen. Och när det kommer en
bil får man hjärtat i halsgropen och gömmer sig i diket. Men man bara; ähä, det var värt det.
Ni vet?






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0