Det som ligger bakom våra ord


Om människan har två grundläggande längtor; efter symbios och efter frihet. Längtan efter
en samexistens, efter "tillsammans", längtan efter självständighet och ensamhet. Om
dessa två längtor sliter och drar i en människas kropp. Så att hon knappt orkar.
Om man är tvungen att välja; eller om man inte har något val. Och jag funderar över
vad som är värst. Och vad som är viktigast. Om alla människor i alla tider till slut låtit
symbiosen vinna; är det människans naturgivna väg? Är friheten bara en fjärran dröm,
bara en saga som vi berättar för oss själva för att fylla ut de där bitarna av livet som förblir
tomma även när vi uppgår i symbios?
Och jag tänker; tänk om det inte går att överleva. Tänk om allt är en rad uppoffringar vi gör
för att vi tror att vi kan bli hela, att vi kan fylla ut de där tomrummen. Men våra tomrum
bara växer. Och längtan efter frihet gör att vi inte berättar det, och längtan efter symbios
gör att vi inte gör något åt det. Och vi kommer aldrig att kunna överleva det för så är
världen beskaffad, och den enda platsen vi kan få både vår längtan efter symbios och vår
längtan efter frihet uppfylld är när vi slutar överleva. Om vi inte kommer på en bättre längtan
innan dess förstås.




Kommentarer
Postat av: Sanna

Vilka fina, eftertänksamma ord. Jag önskar att jag kunde skriva som du.

2011-10-26 @ 23:40:10
URL: http://thesupernova.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0