Att sträcka sig efter något




Idag känner jag mig så peppad. Så stark. Det här med att "lära känna sig själv" -
det är fint det. Jag vet; när jag vill ha något är det inte för att jag behöver det, utan
för att jag vill ha det. Och jo, då frågar jag efter det. Jag oroar mig inte över konsekvenser
eller vad andra ska tycka och tänka om mig. Det hinner jag inte med; jag drömmer om
och sträcker mig efter det jag vill, resten får gå överbord som barlast. Jag har inte tid att släppa
in onödig oro eller människor som bara tar energi. Jag är min egen fallskärm, min egen
riddare på en vit springare, min egen hjälte. För jag vet att ingen annan kan göra mig hel.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0