Människor på tillfälligt besök



Det bästa och det värsta som finns är människor som kommer in i ens liv
på tillfälligt besök.
När man för ett ögonblick av livets alla ögonblick möter någon som rör sig,
som talar, lever och förstår, på samma frekvens som man själv gör.
Och när man vet att det bara kommer att vara i ett ögonblick. Snart är vi
båda borta, försvunna ur varandras liv.
Det bästa och det värsta som finns är välsignelsen att få möta en sådan människa,
för trots att ögonblicket snart är borta finns den välsignelsen kvar. Vi möttes.
Mitt liv tycks fyllt av dessa tillfälliga besökare och jag förstår ju att det
kommer att fortsätta på samma sätt. Jag är ju själv en tillfällig besökare.





And the lion's roar


First Aid Kit – The Lion's Roar




And I'm a goddamn fool, but then again so are you.
And the lion's roar, the lion's roar
has me seeking out and searching for you.
And I never really knew what to do.





My kind of teodicé




Jag tycker inte att det är ett dugg svårt att tro på Gud.
Värre är det med mänskligheten.







Viktiga dagar



The Roots, Monsters of Folk – Dear God 2.0



De senaste dagarna har jag ...

... tagit en rask promenad genom biblioteket och på vägen närmast ryckt
åt mig en massa böcker, bara på känsla, som visade sig vara helt fantastiska.
... läst om existentialismen, om Kierkegaard och Nietzsche, om människor och
meningen med livet, och om döden, åh döden. "Om bland tusen stjärnor. En
tankebok om döden" av Per Ragnar, jag kan inte rekommendera en bok mer än
jag rekommenderar den.
... promenerat ensam i skogen, känt mig hemma bland de mossklädda stenarna och
så främmande i villakvarteren, bland ägodelar och renoverade verandor. Jag har
nog aldrig känt mig så främmande inför den materialistiska livsstilen som jag gör nu.
... vågat göra saker för att det var enligt min vilja, min känsla; levt enligt mig själv.
... inspirerats av fantastiska böcker, fantastiska låtar och låttexter, fantastiska människor
och drömmar. Både andras och mina egna.
... och ja, drömt, nattliga drömmar som alla handlat om det som var och de som var.





Att varva ned



Jag har börjat utveckla ett beroende, ett hemskt beroende som är ganska olikt mig;
jag har blivit en action-addict. Det måste hända saker, hela tiden. Ofta är mitt liv så skaffat
att det sker av sig själv, när det inte gör det (säg, när jag måste sitta och arbeta i två dagar
och inte har något annat att göra än att läsa böcker på kvällen) klättrar jag på väggarna och
vill nästan provocera fram något outrageous. Men saken är den att när något blir så här, lite
för mycket, så vet jag att det är fel. Och då måste jag ta till åtgärder. Hitta balansen igen helt
enkelt. Så. Nu ska jag låta mig själv ha tråkigt. Och låta mig själv ta det lugnt och göra ingenting.
Ta en skogspromenad. Läsa en bok. Kanske bara sitta och titta på den grå himlen och tänka.
Snart händer det saker igen. Men just nu, för nu, ska jag varva ned och låta allt vara ingenting.





RSS 2.0