Visst har man drömmar





När jag blir stor ska jag ha ett litet skrivarhus och skriva långa, vackra och sanna romaner.
När jag blir stor ska jag bo på Österlen och varje sommardag cykla till havet och bada,
helst alldeles tidigt på morgonen.
När jag blir stor ska jag resa en massa, göra alla de där resorna jag inte kan göra just nu,
till alla världsdelar, alla spännande länder.
När jag blir stor ska jag ha en lägenhet i Paris, en vindvåning med terrass, och jag ska vara
stamkund på det lokala boulangeriet, sitta i parker och läsa tusen böcker och äta goda ostar.
När jag blir stor ska jag resa ensam till sommarstugan ofta och länge, ibland har jag mitt
skrivarhus där och jag ska sitta på bryggan och vila lite från min ganska så hektiska vardag.
När jag blir stor ska jag vara färgstark och glad, jag ska aldrig vara rädd för att klä mig som
jag vill eller uppföra mig som jag vill.
När jag blir stor ska jag sjunga en massa, mitt piano ska finnas i mitt hem och det
ska vara musik varje dag.
När jag blir stor ska jag ha en stor trädgård med en massa skrymslen och vrår, gamla
knotiga äppelträd, krattade grusgångar, svarta järnstaket, vita blommor och blommor i
alla färger, en örtagård och en hängmatta i skuggan.
När jag blir stor ska jag skriva en kokbok, eller flera kokböcker, och jag ska laga god,
nyttig, enkel och fantastisk mat från hela världen varje dag.
När jag blir stor ska jag vara alldeles varm inombords, lycklig över hur mitt liv blivit.


Vi får hoppas att jag blir riktigt, riktigt gammal.



En liten uppdatering: Det slog mig just att ingen av dessa punkter
innefattar andra personer. Inte ens en annan person. Slump eller icke?









Kommentarer
Postat av: Melwa

Så himla fint skrivet, så himla fint inlägg.



Men ja, tillbaka till japanska musiken: håller verkligen med dig om det där med musik och minnen. Vissa gånger kan man inte ens lyssna på låtarna för man kastas tillbaka och minns Exakt, och det kan bli väldigt plågsamt.

Och nej, jag minns inte när andra konserten var alls faktiskt. Tror de var samma tid på våren, men den ena var 2005 och den andra 2006. Eller om det var 2004 och 2005.. jaja. Och D'espairs Ray och Psycho le Cemu lyssnade jag också på, de förstnämnda har jag faktiskt till och med sett live! Minns mer att de var skitsnygga än själva musiken, jag var aldrig något superstort fan.

Och att se Mana live måste ha varit helt absurt. Jag har vänner som gjort det, men jag kan ändå inte riktigt tro att en sådan varelse finns på riktigt! Han känns helt overklig!

2011-05-25 @ 13:46:29
URL: http://melwabythegarden.blogg.se/
Postat av: Alexander

Alexander ligger i sängen och gråter. Din blogg är så fin.

2011-05-25 @ 20:40:14
URL: http://fingret.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0