Kära tjugohundraelva



Året har tre dagar kvar att leva. Jag har tänkt ett tag att jag ska göra någon
slags årskrönika, kanske inte en så ambitiös, grundlig årskrönika som jag gjort
vissa tidigare år, men ändå en liten genomgång av hur året egentligen varit. Vad
som egentligen hänt.
När jag tänker på det svindlar det för mig. Det här året har varit mer än vad jag
egentligen står ut med. Ganska hopplöst på sina håll.
Men år tjugohundraelva har innehållit en mängd, en stor mängd, helt
fantastiska saker som gjort mitt liv så vackert och spännande och underbart också.
Att flytta till en ny stad och äntligen få leva det liv man vill.
Nya människor som kommit in i mitt liv och blivit mina allra närmaste vänner.
Gamla vänskaper som återupptäckts och återknutits.
Svåra saker som ändå ordnat sig till det bästa, sådant man upptäcker när man ser tillbaka.
Resor och äventyr som lagt ett skimmer över hela året och trollat bort all grå vardag.
Vakna nätter och galna upptåg, drömmar som gått i uppfyllelse - det har förresten
också varit något av det märkligaste med året, alla omöjliga, helt vanvettiga drömmar
och föreställningar som plötsligt blivit sanna - och nya drömmar som väckts.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0