Vi är ute och letar


Jag har ett spöke på min högra axel och en ensam kaja på min vänstra. Men hellre det, mycket hellre det, än den där tomheten. Den där meningslösheten. De där bisarra, nästan besatta, försöken att få tiden och livet att gå, som om man blundar och kör för att slippa se vad man passerar, för att slippa ta itu med det. Jag är så färdig med det. Bara ett par månader, och jag är redan så färdig med det. Om jag ens någonsin var i det. Aldrig mer den tomheten, aldrig mer den meningslösheten. Då är jag hellre ensam, då är jag hellre hemma, för tiden är för världefull för att få slås ihjäl, tiden är livet och livet har vi inte rätt att slå ihjäl.

Jag söker så otroligt mycket just nu. Mitt spöke och min kaja har jag, men annars är jag nog lite, lite vilsen, fast allra mest bara sökande, på jakt. Jag jagar, söker efter någonstans att höra hemma, människor att höra hemma med. Människor som inte heller vill slå ihjäl tiden utan som vill göra livet meningsfullt, få livet att kännas på riktigt, som inte är rädda för att älska och vara ärliga och att luta sig mot varandra. Jag söker efter tillhörigheter och gemenskaper och försöker finna en plats för den där människan som är jag, en plats där jag passar. Där det inte skaver, där jag inte känner mig osäker, eller hämmad, eller helt enkelt fel. Jag hoppas och söker men är inte riktigt säker på var jag borde söka egentligen. Jag letar efter platser, kollar under stenar, söker efter världar. Åhgodegudlåtmighittadem.



Kommentarer
Postat av: Linnéa

Precis det längtar och söker jag också efter, hela tiden. Min bästa vän om en dröm hon har, att vara en del i ett sammanhang, att ha en grupp människor i sitt liv som man umgås ofta och regelbundet med, och där inte den senaste snackisen i kvällstidningarna är det man först och främst pratar om och lägger tid på utan på viktiga saker. Livet, kärleken, döden mm. Ett sammanhang fullt av kreativitet där alla deltar på lika villkor, där alla delar samma lust och längtan efter ett meningsfullt samtal, ett meningsfullt liv och arbete. Ett sammanhang fullt av kreativitet och tillåtande! Och det, det längtar jag också efter och drömmer om. Men det känns som min människotyp inte är gjort för grupper, hur jag än vänder mig gör jag det mesta på egen hand för mig själv, både frivilligt och ofrivilligt. Ändock drömmer jag...

2011-08-27 @ 20:39:33
URL: http://stockholmsdrommar.blogspot.com/
Postat av: Linnéa

Sv: Vad jag tror på? Om jag tror? Ja du, jag är inte så klar i den frågan som du. Jag är inte döpt, min pappa tyckte att jag skulle få bestämma själv, vilket ledde till att allt blev mycket svårare. Konfirmerades inte, har alltid känt mig något åsidosatt och "inte riktigt rätt" i svenska kyrkan när jag spelat där, jag inbillar mig att det är för att jag inte själv bekänt mig till den kristna tron. Efter fyra år i en av tysklands mest katolska städer har jag dragits åt det hållet, har lust att prata om tro med en präst eller liknande, någon som kan räta ut mina frågetecken angående bibeln och jesus mm. För jag skulle vilja vara kristen/katolik; när jag sjunger psalmer, julsånger mm eller håller på med musik och konst öht känner jag mig närmare Gud än när jag försöker förstå Bibeln. Men, tror det gör jag. På vad/vem vet jag inte riktigt. Kärleken kankske. En stor helande kraft. Jag är dock övertygad om att det finns en andra sida, men det vågar jag knappt säga högt, känns som man kan bli klassad som knäpp. Jag har sett saker en gång, känt saker och det var så kraftfullt, så nära och klart att det inte går att värja sig mot.

2011-08-29 @ 21:33:11
URL: http://stockholmsdrommar.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0