Den blomstertid nu kommer



 

 




Två saker jag tycker om (förutom äppelblomster och fågelholkar):


Lotta på Fyra årstider om fotografering
UnderbaraClara om sina drömmars trädgård







En söndag i maj






På förmiddagen gjorde jag en jordgubbstårta, för det skulle firas
födelsedag i familjen.





Det dröjde inte så länge innan tårtan nästan var slut ...





Vi hann med lite fiske också. Och att äta gädda till middag!





Fast det var såklart inte jag som fångade den ...





Dagen till ära fick vi besök av en söt liten tösabit
som gärna bredde ut sig i soffan.





Så här ljuvliga borde alla dagar vara ...







Ljuvligheter



Helgen som just passerat har varit ljuvlig. Ljuvlig i både sol och i regn, både hemma och när jag har varit bortrest. I bilder kan man sammanfatta några av helgens ljuvligheter lite såhär:




Världen drunkade i vitsippor





Men ibland böljade den utanför bilfönstret



Och bryggan lades i!





Hem till Lyckan







Någon gång i framtiden vill jag flytta ut på landet. Jag vill bo i ett vackert hus, lite av ett torp fast något större, som ska heta Lyckan. Ja, hela gården ska heta Lyckan. Jag ska ha en stor trädgård som åt två håll gränsar åt skogen, åt ett håll åt en kohage och åt det fjärde hållet gränsar åt en sjö. I sjön ska vi ha en brygga och en eka med åror som gnisslar litegrann när man ror med dem.
En del av trädgården ska vara en fruktträdgård, med äppelträd och päronträd och krusbärsbuskar. I ena hörnet ska jag ha ett land med grönsaker, sallad, potatis och jordgubbar. Jag ska äta jordgubbar till frukost varje sommarmorgon. Då ska fönstren stå öppna och de vita gardinerna fladdra, och jag ska ta ett morgondopp och äta jordgubbar i mjölk.
En annan del av trädgården ska vara en äng. Mitt på ängen står ett gammalt knotigt äppelträd, men annars är ängen full av blommor, blommor i blått, vitt och rött. Det ska finnas en massa vallmo, röd vallmo som lyser mitt bland det blåa och vita. Där ska det surra humlor och flyga fjärilar.
I Lyckan ska det finnas djur, hönor och en hund. Vem hunden är vet jag inte än, det får framtiden utvisa. Men hon ska finnas där i alla fall. Hon ska vara lite rädd för korna som betar nära husknuten, men de är snälla och kastar bara lite förstrött med svansen när hon smyger förbi dem.
Hönorna ska vara tokiga och glada och lägga vackra, vita ägg. De ska alla ha namn, Hulda och Stina och Kajsa, och de kan stå dagarna i ända och se på kossorna med sina fjäderklädda huvudet på sned. De är båda kloka och tokiga.
Lyckan ska vara ett rött hus med vita knutar och ockragul dörr, ha en liten veranda med vita korgstolar i och en blå trasmatta på trägolvet i köket. Vita rosor klättrar utmed verandans väggar. Där ska finnas en vedspis och på kvällen när det blir mörkt och svalt ute måste man gå ut i boden och hämta ved, men det gör ingenting för sjön är så vacker när det skymmer och man är aldrig ensam när korna, och hönorna, och hunden finns där i närheten. Och i Lyckans fönster lyser det, och där inifrån hörs skratt och prat, och snart ska man lägga sig ned bland svala, vita lakan och höra syrsorna spela utanför fönstret.


















I vitsippebacken




I närheten av där jag bor finns en vitsippebacke,
där vitsipporna breder ut sig som miljontals små
stjärnor. Snart finns de inte mer, men jag har
förevigat i alla fall några av dem.
























Tankar vid min diskho




Vi har ingen diskmaskin hemma, utan diskar alltid all disk för hand. Underbart, tycker jag, för jag är faktiskt hemskt förtjust i att diska. Det är något med de rytmiska men ändå skiftande rörelserna, att man ändå står där och inte ska gå någonstans på ett tag, med det varma vattnet och den ursprungliga känslan i att göra rent saker för hand, som gör att jag kan tänka så klart och klokt när jag diskar. Det är rofyllt, lite som meditaton. Tankarna fokuseras, jag ger dem tid. Dessutom är det roligt. Ja, jag tycker att det är så roligt, att skrubba och skrapa och borsta och torka. Jag får hålla på med händerna, jag som mest sitter och skriver och läser om dagarna. Det är kanske också därför mina tankar blir just så klara och kloka när jag diskar, det finns inga störningsmoment. Det finns bara vi - jag och disken.



 

 

 



Söndagsmys



En fin sak att göra en lugn söndagseftermiddag är att bjuda på afternoon tea. Eller bara scones med te och saft, som man ju också kan säga. Scones är bland det enklaste man kan försöka sig på att baka, och en nybakat, rykande varm scone med riktigt smör och ost är bland det godaste man kan äta. Till olika sorters marmelad, ett gott te och kanske lite jordgubbssaft för dem som vill blir det ett hejdundrande söndagsfirande!


Scones
Fyra scones/sexton bitar

8 dl vetemjöl
1 tsk salt
4 tsk bakpulver
125 g smör
3 ½ dl mjölk
Ugn: 250 grader

Blanda vetemjöl, salt och bakpulver i en bunke. Tillsätt smöret och finfördela i mjölet med en gaffel eller fingrarna - det senare brukar vara enklast! Rör ned mjölken och blanda snabbt samman degen.
Dela degen i fyra lika stora delar. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper, platta ut dem till runda kakor, cirka 1 ½ till 2 centimeter tjocka. Sporra varje kaka i fyra delar och nagga dem med en gaffel.
Grädda på 250 grader i 10 till 12 minuter. Servera dem alldeles nygräddade!




 

 


 

 





RSS 2.0