Livet är ...



Att plocka hallon och blåbär i skogen och göra goda pajer

 

Att ligga i soffan och läsa med en stråhatt på huvudet

 

Att pussa på blöta hundnosar

 

Att mata söta andungar och se dem växa upp

 

Vackra blommor som nästan gör en tosig

 

 

 

 


Vid sjön












Sommarfärger


 

 

 

Tänk att en hög med kläder kan vara så fin ...

Rött, blått, randigt och rart, det är vad jag helst

klär mig i på sommaren.

 

 

 

 


Vackra, vackra




Någon dag ska jag göra ett, eller flera, inlägg om hur vackert det är i Sverige på sommaren.
Tills vidare får ni bara veta det. Och tänka på det. Visst är det vackert?





Min plats på jorden



 

 

 

 

 

 


Åh vad jag älskar det



 

 

 

 

Älskade sommar, med prunkande blommor, födelsedagar och
varma sjöar, hallonsoda i trädgården och knastrande grus under fötterna.
Ibland tänker jag att jag borde lägga undan alla framtidsplaner jag har nu,
och bli trädgårdsmästare istället. Vilken lycka! Men, sommaren var det. Det
bästa med sommaren (bland mycket annat förstås ...) tycker jag är att allt
känns, att sommaren är så fysisk. Blommorna doftar, gruset knastrar,
gräset är mjukt, och vi känner allt med våra nakna fötter, nakna armar,
nakna ben. Men sommaren kräver vakenhet och ork, och jag tror att det är
därför jag också tycker att hösten är så ljuvlig när den kommer ... Så vilsam
och ofysisk. Men! Än längtar jag inte dit, än vill jag känna och dofta och
se mer och mer och mer av sommaren. Än har jag krafter i kroppen till
att bada i sjön i timmar, springa över friska gräsmattor och hoppa mellan
blomma och blomma som en tokig humla ...

 

 

 


Ett år




Idag har det gått ett år sedan min Frida gick bort. Det var på hennes tolfte födelsedag, och det var lugnt och stilla och skönt. Allt jag tänker om henne och om att hon inte längre finns (fastän hon ändå gör det) kan jag inte, vill jag inte, skriva ned här. Men allt jag har skrivit om henne här, sedan den dagen för ett år sedan, finns att läsa här.


 

"Livets högsta glädje
du berett min själ.
Därför vill jag säga
dig ett ljust farväl.

Inte för att sörja
står jag vid din grav
men för att jag gärna
minns den tröst du gav"


 


RSS 2.0