Vänners stämmor


 

 

Igår hade jag mina älskade vänner Sångfåglarna på besök. Vi åt och pratade, diskuterade och filosoferade och framför allt så sjöng vi tillsammans för första gången på länge; bland annat denna, "Vem kan segla förutan vind". Tack för en härlig kväll mina vänner!


 

 

 

 


Varje steg väcker svalkande vind



 

Den vietnamesiske zenmästaren, poeten och buddhisten Thich Nhat Hanh har skrivit boken Varje steg väcker svalkande vind, en vägledning i meditativ gång. "Meditativ gång är meditation när man går", skriver han. "Vi går sakta och avspänt och ler en smula. När vi övar såhär, känner vi djup ro och stegen vi tar är de tryggaste på jorden. Alla våra sorger och bekymmer faller av oss och ro och glädje fyller våra hjärtan. Alla kan. Lite tid, lite uppmärksamhet och en vilja att bli lycklig är allt som krävs".

 

Röra vid ron
"Om vi jagar efter ro och lycka i tron att de finns någon annanstans, når vi aldrig fram. Först när vi inser att ro och lycka är tillgängliga här i denna stund kan vi koppla av. I det dagliga livet har vi så mycket att göra och det finns så lite tid. Vi känner oss tvingade att jäkta från morgon till kväll. Låt oss stanna och röra djupt vid nuets grund. Då rör vi vid verklig ro och glädje".

 

Gå för alla varelser
"Luften är friskast tidigt på morgonen och sent på kvällen. Det är bästa tiden att njuta av meditativ gång. Låt dig fyllas av den rena luftens energi. När du övar meditiativ gång på morgonen blir dina rörelser mjuka och ditt sinne vaket. Du blir mer medveten hela dagen om det du gör. När du fattar beslut, märker du att du är lugnare och klarare, mer insiktsfull och mer medkännande. Alla varelser, i när och fjärran, har glädje av varje fridfullt steg du tar".

 

Miraklet är att gå på jorden
"Att gå på vatten, säger man, det är ett mirakel, men för mig är det verkliga miraklet att gå fridfullt på jorden. Jorden är ett mirakel. Varje steg är ett mirakel. Att gå på vår vackra himlakropp kan skänka oss verklig lycka".

 

- Thich Nhat Hanh

 

 

 

 


Stolt att vara kvinna


När jag var liten ville jag vara pojke. Ibland önskade jag så innerligt att jag fick byta namn, Viktor ville jag helst heta, och att jag fick bli en av dem, pojkarna. När jag kom in i tonåren förbannade jag alla de kvinnliga former som plötsligt började uppenbaras på min kropp och jag ville bara bli platt och tanig, som en pojke. Jag ville ha den pondus och den respekt som män har när jag blev vuxen; inte vara en liten kvinna som ingen lyssnade på och som bara kunde avfärdas som "trams". Åh, grymma värld, där en liten flicka tvingas att tänka så! Jag såg aldrig att det fanns något att vara stolt över i kvinnligheten, i formerna, i det att vara kvinna; jag bara klädde mig i pösiga kläder så att ingen skulle se och vände mig inåt för att slippa synas som den kvinna jag var på väg att förvandlas till.


Idag är det annorlunda. Det är svårt att säga vad som har hänt, men jag har väl växt upp, växt ikapp mig själv, växt in i mig själv, och idag kan jag säga med fast stämma; jag är stolt över att vara kvinna!
För visst är det underbart att vara kvinna!


Det finns så mycket i kvinnligheten, så mycket i kvinnan och i kvinnorna som lever och har levt här på jorden. Jag, som kvinna i det land där jag bor, kan utbilda mig och göra karriär. Jag kan klä mig vackert, klä upp mina former och omfamna dem. Jag kan måla naglarna, färga håret, stöna av beundran över vackra skor. Jag kan, om allt går väl, föda barn, uppfostra dem, vara moder. Jag kan sköta ett hushåll om jag vill, sköta ett företag, eller flera!, nå mina mål och göra det jag tror på. Jag kan resa världen runt, jag kan göra val som för mig närmare mina drömmar, jag kan bli den jag vill. Det finns så mycket kraft i kvinnligheten, i kvinnorna, bara vi omfamnar det och tror på oss själva. Bara vi inser att kvinnokroppen är vacker, hur den än ser ut, att det finns ett värde i det vi skapar och producerar. Att du som kvinna också kan ha pondus och respekt, att du är värd att lyssna på! Bara vi blir stolta över oss själva helt enkelt; stolta över att vara kvinnor.










Mumin och havet





På SVT kan man just nu se en dokumentär om
Tove Jansson; Mumin och havet. Tryck på bilden
så kommer du dit.
Bilden ovan föreställer såklart Mumintrollet
och Tooticki.
Mina favoritkaraktärer i Tove Janssons berättelser
är Tooticki och Lilla My. Jag är nog som en blandning av de båda.



 

 

 

 


En stor kopp thé












Gigantisk thékopp, 59 kronor på Indiska.
I den dricker jag théblandningen Kustfägring
och längtar till hösten. Visst ser koppen lite
ut som en lusekofta i porslin?









In i framtiden ...




... som både skrämmer och lockar mig.


Ensamhet · Skapande · Familjen · Inspiration · Hund · Trädgård · Skogen · Kreativitet · Barn · Tro · Klädkammare · Guldkanter · Matresor · Balkong · Bröd · Sagor · Tåg · Musik · Vandra · Antikviteter · Kör · Höstnjutning · Filosofi · Barnfilmer · Grönsaker · Eldstad · Diskussioner · Böcker · Landsbygden · Utbildning · Julen · Byggnadsvård · Sverige · Klänningar · Vänner · Piano · Choklad · Blombuketter · Utveckling · Äpplen · Livslust · Dalarna · Tystnad · Historia · Jord · Hemlagat · Kärlek · Randigt · Självständighet  · Osjälviskhet · Tillsammans · Europa  · Fotografier · Bokhyllor · Sjalar · Sjöar · Kyrkor · Stearinljus · Dofter · Njutning · Caféer · Utflykter · Nyfikenhet · Framtiden ·



 

 

 

 


Givaren


När jag mår dåligt, är stressad, har för mycket att tänka på, närhelst något tynger mig, då hjälper det mig alltid att gå ut i naturen. Det löser måhända inga av mina problem rent handgripligen, med det löser upp knutar inom mig och får mig att tänka klarare, ger mig kraft och energi. Och glädje. För mig övervinner ingenting bättre sorg och ledsamhet än en skogspromenad eller arbete i trädgården, spaden i jorden, fingrarna genom löven, kring de mognande plommonen, ogräskorgen mot höften och stövlarna på.
Naturen är för mig den stora Givaren, som ger och ger och ger utan att begära så mycket mer i utbyte än respekt och varsamhet. Jag tror inte att jag någonsin kommer att leva i en storstad - hur lockande det än kan te sig vissa stunder skulle jag sakna naturen, den orörda naturen inpå knuten, alldeles för mycket. Jag skulle sakna allt det som naturen ger - friden, stillheten, tryggheten, den friska luften, skönheten, dofterna, ljuden, djuren, den mjuka mossan, blåbären, lingonen, blommorna. Jag skulle sakna den totala avspänning och det lugn som kommer över mig när jag sätter mig i gräset under ett äppelträd eller vandrar genom en skog på jakt efter kantareller. Det skulle kännas som vansinne att slänga bort de gåvor som naturen ger - och det är vansinne att vi människor faktiskt också gör det, dag ut och dag in. För det naturen ger, det kan ingen annan och inget annat ge.



 












Hastiga brödet



Ibland kommer man på att man skulle vilja ha ett hembakat bröd till nästa måltid. Då är det fint
att kunna baka ihop ett bröd på bara 40 minuter - hur enkelt som helst. Ingen jäsning, ingen
knådning, bara att blanda och grädda. Dessutom blir det gott. Godast om man äter brödet helt färskt.


Rustikt bröd utan jäst
1 stort bröd

2 dl kruskakli
2 dl grahamsmjöl
2 dl lantbrödsmjöl
4-5 dl vetemjöl
3 tsk salt
1 rågad tsk bikarbonat
3 dl filmjölk
2-3 dl mjölk

Sätt ugnen på 225 grader. Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Häll i filmjölk och mjölk, lite i taget, och rör ihop degen fort och lätt.
Stjälp upp degen på en plåt med bakplåtspapper, forma till ett avlångt bröd. Strö över lite vetemjöl, och skär skåror över brödet med en vass kniv. Grädda brödet i mitten av ugnen i 20-30 minuter. Ät helt färskt.









Vallsång och midnattskonst



Förra helgen var vi i Stjärnsund, på folkmusikfest. En kväll gick vi en
konstvandring runt midnatt, upplyst av bara ljus och facklor vid sjön Grycken,
och nästa morgon lyssnade vi på kulning och vallhorn över Björktjärn. Sedan
fick vi själva en lektion i kulning, och fick uppleva känslan av att bli besvarade
av ekot som liksom rullar in från berg och skog.

















 



Näckros



 





Jag tycker att näckrosor är vackrast på vattenytan, fast förankrade
i sjön. Men när en underskön, vit näckros flutit iland på stranden,
förmodligen avslagen av en båtmotor, kunde jag inte låta bli att ta
den med mig upp på land och sätta den i vas. För det är inte varje dag
man har en näckros i en vas.






Magi över sjön


 

 

Sensommarsolen går ned över sjön och färgar både vattnet och
himlen i sprakande färger. Få saker är så fantastiska som den magiska
stunden, när världen somnar och solen bjuder på ett sista skådespel
innan hon försvinner och allt blir mörkt. Gå ut och ta vara på den stunden.

 

 

 

 


RSS 2.0