Advent på Rosendals Trädgård



På första advent åkte vi till Rosendals trädgård på Djurgården i Stockholm. En av mina favoritplatser
i vår huvudstad, som är lika vacker om vintern som om hösten. Nu var trädgården och växthusen
smyckade till jul, och mysfaktorn var hög. Det går att få julstämning utan snö ...





Plantboden var full av underbar inspiration. Jag kunde inte hålla
mig utan köpte krukor, ljushållare och några vackra bjällror.





Solen gick lågt över himlen och fick höstträdgården att glöda.





Till lunch åt jag bondsoppa, den godaste soppa jag någonsin ätit. Till det
fick jag hembakat bröd, åh så gott.





I växthusen bodde det små rara fåglar som sjöng vackert och
bad om att få något gott att äta.





När vi gick hem hade det blivit ganska så dimmigt, upptäckte vi.





Men även kallt och dimmigt väder är vackert väder, tycker jag.





Den första söndagen i advent avslutades med en mycket god julfika.







Adventstid



Förra helgen ägnade vi oss helt och hållet åt julbaket. Denna helg blir det adventsfirande av,
och vi ska såklart njuta av förra helgens skapelser. Vad jag har lärt mig om pepparkakor är
det här; ju hårdare degen är desto godare bli pepparkakorna. Det är väldigt jobbigt, men
klart värt besväret. Det finns en risk att de bruna kakorna helt enkelt är slut efter imorgon.


















Snöbär, snöbär

















Det vackraste vita mitt i gråa november.






Vi är alla varelser på samma jord



Dagens uppmaning från mig blir att läsa detta inlägg från UnderbaraClara. Det finns så mycket jag skulle vilja säga om det här men det är svårt att få fram några ord. Jag blir bara så beklämd och sorgsen över att det finns människor som tror att vi är så mycket mer värda än andra varelser på vår jord. Som anser att vi människor får göra vad vi vill med dem. Det som är dessa stackars grisars vardag skulle ingen vettig människa ens önska sin värsta fiende - ändå låter vi djur som genom historien har gett oss människor så mycket leva mitt i det. Om bara de som var ansvariga, de som faktiskt kunde få till stånd en förändring, strävade efter rättvisa för djuren och att få en bättre djuruppfödning där djuren slapp lida. Men istället verkar allt handla om pengar och vinst - och tre grisar på en liten yta är onekligen billigare än en gris på samma yta. Det verkar inte spela någon roll att grisarna lider, blir galna och dödar varandra.
Om jag kunde skulle jag åka runt och rädda alla djur som far illa och starta ett hem för dem, ett hem där de fick springa fritt och få mycket kärlek. Nu kan jag inte det, men tanken hade ändå väckts i mig; finns det någonting som lilla jag kan göra? Finns det någonting som lilla vi kan göra? Att börja fundera är ändå en början. Jag vet att den här nyheten har startat ett smärre uppror på Internet, och redan det är ett agerande. Men vad ska vara nästa steg? För jag vet att vi alla vill få ett slut på den grymma behandlingen av våra likar, djuren som lever på samma jord som vi.


Ett litet tillägg:
En sak som slog mig efter att jag skrivit detta är att en
stor del av problemet med både miljön och djuruppfödningen beror på
att vi människor vill ha allt gratis, åtminstone omöjligt billigt. Ingenting
ska kosta mycket, vi ska ha extrapris och ta två för en, men vi glömmer
att i slutändan är ingenting gratis. För att vi ska få billigt kött är det någon
annan som får betala - i detta fall grisarna. Och de får betala ett fruktansvärt
högt pris, ett pris som vi faktiskt inte har rätt att kräva av dem.



En lycklig gris, så verkade han i alla fall.




Julmappen



Det här, kära läsare, är julmappen



Julmappen tar vi alltid fram någon vecka före advent. I den finns allt vi
behöver för att kunna fira vår underbara jul.





Julmappen innehåller ett hopplock av jultidningar och vackra
reportage från många år tillbaka. Några av tidningarna har märken
från små tänder, andra håller på och faller sönder i sitt spröda papper.





Alla bilder och urklipp har starka minnen kopplade till sig. Minnen
av tidigare jular, pyssel och julbak.





När man tagit fram den blå mappen, då vet man att det snart är jul.







Stjärnor och kanelstänger


















Enkelt adventspynt kan man göra av kanelstänger och stjärnanis,
som man köper i vanliga matbutiker. Lägg kryddorna i en skål
eller direkt på bordet så sprider de en underbar juldoft.







En försmak på vad som komma skall











Färger, dofter och stämningar jag älskar.







Duktiga Flickan ska bort



Jag har i hela mitt liv lidit av Duktigflicka-syndromet. Ni vet, när man alltid ska vara en Duktig Flicka, en sådan som gör vad hon ska, hela tiden, som lever efter sina "borden" och "måsten", som strävar efter att jämt vara, ja, just duktig. Duktig i skolan, duktig hemma, duktig på jobbet, duktig, duktig, duktig. Kanske till och med bäst. Ett mvg på provet var för mig bara ett i raden av mål som måste uppnås - därtill skulle jag ha mvg i alla ämnen, därtill skulle jag diska och städa hemma för att göra mamma glad, därtill skulle jag träna och gå ned i vikt, sjunga på konserter och vara en bra vän och därtill skulle jag skapa något. Ja, för mitt liv var ju inte komplett, jag var ju inte tillräckligt duktig, om jag inte utöver alla mina måsten i skolan och mina högt uppsatta mål skapade något, var kreativ och visade att jag existerade genom att skriva en novell, måla en tavla, komponera en sång. Allt detta skulle jag förstås också göra utan någon mat i magen, för en Duktig Flicka äter ju aldrig för mycket.

Ja, en riktig Duktig Flicka var jag, men inte insåg jag det själv. I mina egna ögon kunde jag ju aldrg duga. Oron och stressen byggde upp sig inför allt som jag borde vara duktig på, borde göra. Jag blödde näsblod och fick magsmärtor men sprang runt som vanligt och skulle visa mig duktig. Jag trodde alltid att jag var fel på något sätt, trodde att alla andra var bättre, duktigare, att alla andra hade roligare än jag. Vad jag än gjorde var det fel, så pressen att vara duktig bara ökade, för aldrig kunde jag vara duktig nog. Så fort jag vilade eller "gjorde ingenting" kände jag mig lat och hemsk och dålig. Oduktig, helt enkelt.


Idag har jag förändrats. Jag vet faktiskt inte riktigt när uppvaknandet kom, men jag tror att det var någonstans mellan att jag insåg att livet är nu och att jag insåg att jag faktiskt duger som jag är. Framför allt insåg jag att jag var en Duktig Flicka - fel sorts Duktig Flicka. För man kan faktiskt vara duktig utan att för den skull få näsblod och magsår. Man behöver inte vara duktig på allt. Man behöver inte sätta orimligt höga krav på sig själv som ingen annan förväntar sig av en. Man får säga nej. Man får sitta hemma och mysa med mamma och pappa en lördagskväll. Alla andra har inte roligare än en själv. Alla andra är inte duktigare eller säkrare på sig själva. Man får äta, njuta, leva. Det är ju det som är meningen.
Idag försöker jag vara duktig utan att någonsin behöva tumma på livet. Är kraven från skolan orimliga sänker jag istället kraven på mig själv och tänker "skit samma". Jag har hellre mer tid för att leva än får högsta betyg eller tjänar högvis med pengar. Jag vill leva, helt enkelt, och jag vill leva som den jag är. Ibland kikar den Duktiga Flickan fram, spökar i mig som en osalig ande som vill göra mitt liv miserabelt. Men då tänker jag bara; "Aldrig mer. Aldrig mer ska jag offra det som är livet för att vara Duktig". Och då sticker hon.




PS. En annan sak som fick mig att börja tillfriskna från mitt Duktigflicka-syndrom
var det här inlägget som UnderbaraClara skrev i sin gamla blogg. När hon skrev
det hade jag precis tagit studenten och Duktiga Flickan stod mig upp i halsen.
Hur underbart tror ni inte att det då var att läsa det där inlägget? DS.




Två veckor till advent




Det är mindre än två veckor till första advent och jag längtar som en toka.
Jag kan knappt vänta på att få pynta hemmet med hyacinter och ljus,
stjärnor och julkryddor. Jag föredrar pynt från naturen, som grankvistar,
enris, tallris, röda bär, kanelstänger och stjärnanis i vackra skålar,
men gärna med inslag av rött och klassiska julattribut. Snart så ...























För ett år sedan ...




... fanns du, och du låg i vår soffa och sov.



 

 

 


Boktipset



En oumbärlig bok i vårt hem under hela vintern är Hannu Sarenströms "Vinterkalas". Det är en kokbok fylld med inspiration från allahelgonahelgen fram till tjugondedag knut, fast min favoritdel är förstås den mellan advent och nyår. Förutom en massa härliga recept på till exempel "Försmörisk brioche till advent", "Birgittas köttkorv" och flera underbara grytor innehåller boken helt fantastiska bilder som kan få vem som helst att bli nedkärad i vintern och julen. Om man nu inte redan är det, förstås.



 

 








Bilder: Hannu Sarenström





Jul i Bullerbyn



Jag har redan skrivit om julen i en av Astrid Lindgrens magiska världar; Junibacken.
Nu tycker jag att turen ska vara kommen till Bullerbyn. Vem har inte drömt om
att få fira jul i en riktig Bullerbyidyll?







































Hösthänder



Det kliar i mina fingrar efter att få börja med julpysslandet och julpyntandet,
men jag ska nog vänta lite till. I väntan på julen kan man dock alltid pynta
och pyssla med höstens alla härligheter, i både stort och smått. Det är alltid
roligt att fylla hemmet med små fina stilleben eller annorlunda arrangemang.






Ett knippe lingonris i en liten vas ger nästan skogskänsla inomhus





Om du har en trädgård eller balkong kan du göra det här enkla
arrangemanget. Ställ lite granris i en kruka eller hink och stick
ned äpplen uppsatta på grillpinnar i kanterna.





Blåbärsris är också riktigt fint att ta in och ställa i en kruka.
Det passar även bra att spara till julen!





Att torka äpplen är lätt och man kan göra så mycket med dem.
Skiva äpplen, lägg skivorna på ett galler eller en plåt med bak-
papper, och torka i ugnen på ungefär 100 grader tills skivorna
är torra. Skivorna kan till exempel användas till en härligt doftande
potpurri med kanel och andra kryddor, till att dekorera kransar
med eller bara som dekoration i sig självt.





PS. Bara ett litet tips! I december kommer UnderbaraClara ut med en jultidning.
20 kronor kostar den och den kommer att kunna beställas via hennes blogg.
Jag blev tokglad när jag läste det och kommer självklart beställa den.
En liten uppmaning från mig är att göra det du också, för jag är säker
på att man inte kommer vilja missa Claras egen jultidning. DS.






Snön faller i år igen




Det har äntligen börjat snöa - ja, jag har verkligen längtat. Stora, spröda kristaller av kyla och is som faller ned mot marken och gör världen ljus och vit, hur kan man inte älska det? Men jag saknar verkligen min Frida, nu när det snöar. Snön faller i år igen, men i år har jag ingen liten svansviftare som springer ut i snön och stirrar på den som om hon aldrig sett den förr. Lite av meningen med snön har försvunnit, när jag inte har någon att rulla runt i den med.


Vad är det här? frågade Frida när hon för tolfte
gången i sitt liv såg årets första snö. Älsklingen.

 

 

 

 

 

 


Sådant som kommer från skogen

















Har du varit ute i skogen på sistone? Om inte, skynda ut.
Det är där, bland de fallna löven, som livet finns.






RSS 2.0