Lavendel












riverdale scented candle. med doft av lavendel.







Le blog d'une beauté




En av mina favoritbloggar är Le Blog de Betty. Hon måste ha den mest fantastiska garderoben som kan tänkas, som varken känns tung eller pretentiös utan bara vacker och lätt och inspirerande. Hon har paljettkoftor och vintagestövlar, lacktights och stortröjor och en massa annat som jag också älskar.Hon kan bära upp en grå T-shirt med paljetttryck i form av en fågel och har kläder, skor och jackor som kunde göra vem som helst grön av avund. Eller bara väldigt inspirerad.




     
     
alla bilder: le blog de betty








Jag lever









Experimental






Bild: ur Skrotnisse (SVT)






Dagens dag





Birgitte Bardot


Lyssnar på: Superwoman med Alicia Keys

Dagens blogg: Lolitas

Dagens inspiration: Inte mycket, kan jag säga. Vädret är
rätt uselt och jag är redan hungrig. Vad blir det för middag?

Längtar till: Helgen. Våren. Sommaren

Dagens ångest: Framtiden






Svart hund, vit hund




Det är två hundar som slåss i mitt huvud. En vit och en svart. Vilken vinner? - Jo den jag ger mest näring. Så skrev bloggaren Clara för ett tag sen i sin blogg UnderbaraClara. Jag citerar ofta henne, och länkar henne ännu oftare, för Clara är onekligen en av de klokaste människorna jag stött på. Hon har ett perspektiv som jag verkligen kan relatera till - ung kvinna i dagens Sverige, som ständigt reflekterar över allt och alla, och inte minst sig själv. Clara visar att det går att vara en smart ung kvinna, att man kan vara intresserad av kläder och bakning utan att för den skull motarbeta jämställdheten. Framför allt funderar hon över precis samma saker som jag, och många andra unga kvinnor med mig, också funderar över. Grejen med Clara är att hon skriver ned funderingarna i sin blogg och på så sätt visar att vi inte är ensamma. Dessutom har hon så kloka svar på många av frågorna, också. I mångt och mycket tycker jag att bloggen UnderbaraClara är som en riktigt bra bok.


För ett tag sen skrev Clara det jag citerar här ovan. Vilken hund vinner? Jo, den du matar. Hur en människa i slutändan är och lever beror på vilka tankar och intryck hon matar sig med. Vilken hund hon matar - den onda eller den goda. Vi väljer själva vad vi ska mata oss med; goda och positiva tankar, som gör oss till goda och positiva människor, eller onda och negativa tankar, som gör oss likadana. Och vet du vad? Clara har så rätt. Därför har jag bestämt mig för att sluta, sluta, sluta mata mig med negativa tankar, sluta mata den svarta hunden. Jag ska svälta ihjäl den!
   Det värsta jag gör, och det som gör min svarta hund mättare och större, det är att jämföra mig med andra. Är mitt liv tillräckligt bra? Gör jag något vettigt? Ser jag bra ut? Är jag tillräckligt smal? Alla de tankarna gör mig till en negativ person. Det tar energi, gör mig ledsen och osäker. Ett gott självförtroende är det bästa skönhetsmedlet. Den svarta hunden dödar mitt självförtroende.
   Så därför ska jag sluta. Jag ska börja mata den snälla, vita hunden (som i min fantasi ser ut ungefär som min hund Frida). Jag tror att personerna vi är och sättet vi beter oss på återspeglas i hela Universum.  Världen kan inte förändras om den enskilde personen inte startar förändringen hos sig. Den bästa starten är att tänka om och tänka efter. Och sluta mata sig själv med onda tankar.

Mitt liv är fullt av böcker







Det tog två veckor för mig att lära mig läsa och skriva, och efter det var läsandet och skrivandet mitt liv. Den första riktiga bok jag läste själv var en hästbok som jag inte alls blev särskilt förtjust i, men efter ett tag började jag hitta min genre, mina böcker, och då öppnades helt nya världar för mig. När jag var liten var jag en tosseboll som levde mer i fantasivärldar än i verkligheten, och mina närmaste vänner var barnen Pevensie i Narniaböckerna och Atreyu i Den oändliga historien. Och så Maria Gripe, förstås. Nej, inte någon av karaktärerna i hennes böcker, utan hon. Hon var så speciell. Hennes språk och ord och förmåga att med korta meningar ändra stämningar och folks liv gjorde mig ganska så hänförd. När det gällde Narnia-böckerna och Den oändliga historien, som exempel, ville jag leva i de världarna; men med Maria Gripes böcker var det fullkomliga tillståndet endast och enbart att få läsa dem.
  
Jag skrev ett brev till Maria Gripe. Ett brev där jag förklarade hur mycket jag tyckte om hennes böcker och hur mycket de betydde för mig. Och en dag låg svaret där i brevlådan, på ett vykort med Elvis på, ni vet, Elvis ur Maria Gripes böcker som hennes man illustrerade. Maria Gripe berättade att hon låg hemma sjuk just nu och att mitt brev hade gjort henne så glad. Ni kan ju bara gissa hur glad hennes svar gjorde mig.

Nu läser jag "Skuggan över stenbänken" igen. Den boken påminner mig om sommarlov och en frisk gräsmatta utanför vår sommarstuga. Där låg jag ofta och läste, läste, läste, slukade böcker. Slukade Maria Gripes böcker. Glasblåsarns barn, Tordyveln flyger i skymningen, Agnes Cecilia, Skuggan över stenbänken, ...och de vita skuggorna i skogen, Skuggornas barn, Skugg-gömman, Tre trappor upp med hiss, Eget rum, Egna världar. Jag ska nog ta och läsa om dem alla.






RSS 2.0