Min årskrönika



2009 har varit ett händelserikt år. Både på gott och på ont. Mest ont, tyvärr, eftersom de små, goda sakerna helt överskuggas av den stora, onda. Men vissa år blir så, helt enkelt. Till syvende och sist är det ändå det fina man minns, även det fina som man får skrapa fram i det svarta. Jag brukar ofta skriva en årskrönika, men i år ska jag låta några av mina fotografier illustrera det gångna året;


När året började bodde Frida hos oss, eftersom min familj var
bortrest. Dagarna var fyllda med långa vinterpromenader och
mys i soffan framför härliga filmer.




Februari och mars bestod mestadels av jobb och jobb. Jag åkte
mycket ut på landet och gjorde intervjuer och fotograferade.




Påsken firades med familj, släkt och varghunden Nessie.




I april åkte vi också till Rom och firade mamma.




Och i slutet av månaden april slog magnoliorna ut.




Maj spenderade jag i trädgården på lediga stunder. Annars var det
en ganska intensiv månad jobbmässigt.




I juni slutade jag mitt jobb på tidningen och vi åkte till stugan.
Vi badade, sprang omkring, plockade blommor och grillade.



Sista gången Frida var i stugan stod hon på sin brygga
och såg ut över sin sjö. Jag tror till och med att solen var hennes.





Vi åt egenfångad fisk, bland det bästa med sommaren.




Men juli var en sorgens månad. Den första dagen i juli, på sin tolfte
födelsedag, gick min älskade Frida bort, och en så stor bit
av det som var mitt liv försvann.




Under de närmaste veckorna gjorde vi en del mysiga
saker, men mycket av tiden överskuggades av saknad.




I mitten av juli åkte jag och mamma på en liten resa,
och det var välbehövligt. Vi bara tog det lugnt och åkte tåg.




Sedan började ändå en tid som blev underbar. Vi åkte tillbaka
till stugan, blev tröstade av mosters katt och gjorde små,
mysiga utflykter.




Och så målade vi stugan, lysande röd mitt i skogen.




Och så kom sensommaren, och vi plockade bär och
gjorde saft och gelé.




Sedan började jag skolan, och fotograferade lysande nypon
på min skolväg.




I september åkte vi och tittade på en massa kyrkor i trakten.
I en av kyrkorna fann vi en sovande katt på altaret.




Och så en dag i oktober hade det plötsligt blivit frost.




November var pyssel och julbak.




Och på första advent besökte vi Rosendals trädgård.




I mitten av december åkte vi
på julbord i Mariefred. Det var dunderhärligt.




Dagarna före jul kretsade allt kring julen;
jag bakade, städade, slog in paket och myste.




Och så åkte vi upp till stugan igen; högg gran,
tände brasan och gjorde jul.




Så kom julen, och de underbara dagarna efteråt.
Och nu är det snart bara en dag kvar på året,
och vem vet vad som händer då?







Nyår och vita vintern



När julen är slut vill jag blicka vidare. Allt rött ska bort och istället vill jag ha vitt omkring mig, vita blommor, vit snö, allt i vackert vitt. Jag längtar inte till våren ännu - den längtan brukar inte sätta in förrän i februari eller mars hos mig -, men väl till den första lilla knoppen som tittar upp genom snön, eller att köpa en stor bukett vita tulpaner och ställa på bordet. Krispigt vita blommor till den krispigt vita vintern, det är något jag älskar.

Nyår är inte en av mina favorithögtider, det brukar lätt bli lite hysteriskt, men jag tycker ändå att det är något vackert över det att ett år tar slut och ett annat tar vid. Lite skrämmande, lite sorgligt, och lite spännande och lyckligt. Mitt i mörkaste vintern klingar kristaller och stjärnor och det nya året börjar med låga minusgrader och glittrande snö. Och vi kan börja räkna om från dag ett.



 

 

 

 

 

 

 

 

 



God fortsättning





Jag sitter i en varm och upplyst stuga omgiven endast av
snötyngda granar och en liten, isvit sjö. Dagen, juldagen, har
bestått av promenader, läsning, mat och film. En perfekt juldag,
med andra ord. Julafton var lika underbar, om än lite mer hektisk,
och nu väntar fler dagar av lugn och ro i denna underbara,
snötäckta värld. God fortsättning!

 

 

 


Fåglarna




 

När hela världen ligger under ett tjockt snötäcke är det svårt för småfåglarna att hitta mat. Då kan det passa bra att bjuda dem på något extra gott i jul - och på köpet får man ju en massa härlig liv och rörelse i den annars så vintertysta trädgården.


Fågelmat på tråd
500 gram kokosfett
3-5 dl fågelfrö eller blandade fröer,
till exempel solrosfrö
Ståltråd
Plastmuggar

Smält kokosfettet i ett vattenbad. Blanda i fågelfrön, det ska bli ganska tjockt med frön i det smälta fettet. Häll sedan upp fröblandningen i plastmuggar, och ställ in i frysen. Innan massan fryser helt, stick ned små bitar av ståltråd, tio till femton centimeter långa, i varje mugg. När koksfettet blivit helt vitt och fröblandningen frusit, ta upp den ur muggarna (enklast är att klippa sönder muggarna). Böj änden av varje ståltrådsbit till en krok. Sedan är det bara att hänga upp fågelmaten i träd eller buskar, eller varhelst du vill ha den.






Midvinternattens köld är hård



Midvinter. Nu vänder solen och ljuset, och denna natt blir årets
längsta. När jag ser ut genom fönstret känns det verkligen som
i Viktor Rydbergs kända dikt. Det är bara gårdstomten som fattas.


 

 

 

 

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

 

 


Klang min vackra bjällra







Klang min vackra bjällra av Zacharias Topelius.  En vackrare version
än min får ni om ni tittar på Junibackens jul, som finns i samlingen
Astrids jul
. Madickens vackra mamma spelar den här på julaftons-
morgon, och det var när jag såg det som jag kom på att spela den
själv. Noterna som jag spelar efter fick min pappa av farmor julen 1964.





Decembersagor



De senaste årens julkalendrar på SVT har inte varit mycket att hänga i granen, tycker jag. De har varit hysteriska, barnsliga, ointelligenta, slätstrukna och utan någon vidare julstämning, och det värsta av allt är väl att de inte tagit sina tittare på allvar utan förenklat och fördummat till vansinne.
Men det har ju inte alltid varit så. Det finns julkalendrar som fortfarande får det att kittla i min mage - kalendrar som jag kan se på om och om igen, som jag tar fram och ser på varje jul och njuter av lika mycket år efter år. Kalendrar med magi och julstämning, allvar och glädje, humor, vackra kalendrar med sagor och äventyr och musik som gör mig alldeles lycklig.

Här nedan kommer några mysiga klipp ur mina favoritkalendrar, som alla faktiskt är från 1990-talet. Kanske var det förra decenniet en slags guldålder för julkalendern? Hur som helst, klippen är från 1991, 1995, 1996, 1998 och 1999. Kanske förstår du redan nu vilka kalendrar det alltså är, kanske måste du tjuvkika på klippen. Jag hoppas i alla fall att du får samma underbara julmyskänsla av dem som jag får.




1991 - Sunes jul




1995 - Jul i Kapernaum




1996 - Mysteriet på Greveholm




1998 - När karusellerna sover




1999 - Julens hjältar






Boktips inför julen



Under hela december månad brukar jag läsa böcker och berättelser som handlar om julen. För att verkligen känna att det är jul, för att förstärka stämningen och för att det är så underbart kravfritt att bara sjunka ned i en fåtölj och försvinna in i en mysig saga där snön alltid ligger tjock på marken och julen genomsyrar allt. Här är några tips på mina favoritjulböcker, som både bjuder till djup läsning och enkelt bläddrande.




En julsaga av Charles Dickens - Mycket kuslig men samtidigt mycket stämningsskapande. Londons dimmiga gränder verkar vara just den plats där julens ande kan kännas extra starkt, och även om man inte firar jul enligt engelsk sed så känns ju kalkon och caroling så himla mycket jul!


Petters och Lottas jul av Elsa Beskow - Man behöver inte vara barn för att njuta av Elsa Beskows underbara bilder och den här lilla sagan. Jag har alltid boken framme kring jul, och så fort jag behöver känna lite julstämning tar jag ned den och bläddrar i den.


En jul när jag var liten
av olika författare - En samling med berättelser av 20 olika författare som alla berättar om julen ur ett barns perspektiv, eller hur julen såg ut när de var små. Här finns texter av bland annat Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf, Viveca Lärn-Sundvall och Alf Henriksson, både allvar och humor, gammal tid och nutid.


Astrid Lindgrens underbara julskildringar - Både genom hennes böcker och filmatiseringarna av dem har Astrid Lindgren kommit att verkligen förknippas med julen. Kajsa Kavat hjälper mormor, Jul i Bullerbyn och Visst kan Lotta allting är odödliga berättelser som nästan bär med sig kärnan av julen. För den som vill få allt det underbara i ett paket finns böckerna God Jul! Astrid Lindgrens mest älskade julberättelser och Julberättelser som har samlat ihop julskildringar ur Astrid Lindgrens böcker. Och så Jul i stallet förstås, den som kallas Astrid Lindgrens eget julevangelium.


Dikter och rim i juletid av olika författare - En perfekt bok att bara ta fram och läsa en dikt eller två ur. Den sträcker sig från advent till trettondedag jul, och förutom själva dikterna bidrar Ilon Wiklands illustrationer till en riktig mysjulkänsla.


Gösta Berlings saga
av Selma Lagerlöf - Den läser jag av någon anledning gärna kring jul. Kanske är det slädfärderna över vida isar och under stjärnbeströdda vinterhimlar som gör det? Hur som helst är den perfekt att avnjuta framför en sprakande brasa.









Vit amaryllis och fröställningar i frost






Den här tiden på året finns det så mycket vackert att njuta av. Sommaren må vara grönskans tid,
men visst kan vintern vara minst lika hänförande? Inomhus - storslagna, stjärnformade amaryllisar,
doftande hyacinter och gärna ett fat med höstens röda äpplen. Och utomhus, spröda fröställningar
klädda i frost, nakna grenar som sträcker sig svarta mot himlen och de där glödande silhuetterna
som nästan bara vintersolen kan skapa. Vintern kommer med en slags lugn skönhet, en skönhet
som inte kräver något tillbaka av betraktaren. En skönhet att luta sig tillbaka i.

 

 

 


Decemberbarn




Jag är en sådan människa som älskar julen helt vansinnigt. Min mamma brukar förklara det med en berättelse om hur det gick till när jag föddes. Det var tidigt, tidigt på morgonen, två dagar innan advent, och sjukhuset som mamma och pappa åkte in till var redan fullt adventspyntat. När jag till slut bestämde mig för att komma till världen släckte sjuksköterskorna alla lampor i rummet som mamma låg i, utom adventsljusstaken i fönstret. Så föddes jag och det första jag fick syn på - för mina ögon var helt uppspärrade när jag föddes - var den lysande adventsljusstaken mot den svarta morgonen utanför. Hur kan man, när det är den första synen man får av världen, sedan inte komma att älska julen under resten av ens liv?

Jag tycker faktiskt mycket om att vara ett decemberbarn, och det har jag alltid gjort. Trots att det är så nära jul, trots att man ofta går i skolan på sin födelsedag och trots att man inte kan ha födelsekalas ute i trädgården med jordgubbstårta och saft. För det finns ju många fina fördelar också. Istället för jordgubbstårta får man lussekattstårta, och man får sitta inne och mysa med tända ljus och varm choklad. Är det snö kan man åka pulka, och då och då infaller ens födelsedag på självaste första advent.



 

 

 

 

 



RSS 2.0