LOGGBOKEN

Strålande

UnderbaraClara börjar känna av det, och när jag kollar runt lite verkar det som att halva bloggvärlden också gör det. Inklusive mig, alltid inklusive mig. Jullängtan, alltså. Jag längtar så in i bomben efter advent ... Efter att få börja julpynta, binda kransar (ja, jag brukar göra det själv!), baka lussekatter och pepparkakor, lyssna på julmusik (nåväl, jag har tjyvstartat. Men jag har åtminstone hörlurar på mig!), strosa runt på stan och köpa julklappar, tända ljus och dricka glögg. Det är bland det härligaste som finns.
Tidigare trodde jag att jag var lite kufisk som började längta redan i oktober, och att tjuvstarta med glögg och julmusik kändes riktigt ... skamfullt! Men sedan jag fick upp ögonen för bloggvärlden har jag upptäckt att jag inte är ensam! UnderbaraClara är bara ett exempel, och det finns de som till och med är med hardcore än vad jag är. Jag har faktiskt bara börjat med glöggen, musiken och att kika lite på julprydnader. Men det är bara för att jag har en egen lägenhet nu; här ska det slås på stort!

Det som glädjer mig med det här, och det som egentligen är kontentan av hela det här inlägget, är att julen faktiskt verkar vara viktig för folk, fortfarande. Vi hör mer och mer av att "julen bara är kommersiell" och att "julen är avskyvärd eftersom [varlfri förklaring]". Jag kan inte förstå de "klagomålen", eftersom jag tycker att julen blir vad man gör den - med det menar jag inte att jag är så naiv att jag tror att alla människor ska ha råd med en pangjul med julklappar och mat och att alla människor är glada och lyckliga runt jul. Nej, med det menar jag att man själv bestämmer vad julen är. Det är du som bestämmer om julen ska vara ett kommersiellt jippo som lämnar alla fattiga och ensamma i misär, eller en mysig tid, en tid för att hjälpa andra, en tid för att ge och mysa. Julen blir vad man gör den, helt enkelt.
Jag tycker att det verkar som att många besämt sig för det sistnämnda. Julen är en mysig tid, då man ska hjälpa och ge, mysa och värma sig. Jag blir glad av att det finns fler som älskar traditionerna kring jul, och som, precis som jag, knappt kan vända innan man får sätta igång. Det är jul för mig. Och den börjar snaaaaaart!

(bild från Sköna hem)

Några av mina favoritjulbilder. Som säkerligen
kommer att återkomma här i bloggen framöver ...

Hehe jo, många har ju börjat redan, så det verkar som om många längtar :)
Själv tog jag ju fram första prydnaden förra veckan, och idag köpte jag glögg ^^ tihi. Det är nästan omöjligt att inte börja i förtid med något som hör julen till. Om man börjar lugnt vill säga, så man inte hinner tröttna på julkänslan =)

Nej, jag håller verkligen inte med. Jag vill inte inse hur kort tid det är kvar tills julen. Inte för att jag ogillar den, egentligen, men att det bara är någon månad kvar till första advent betyder att året börjar gå mot sitt slut, och att tiden har gått (och går) alldeles för fort.

Ohh. Jag har också börjat smålängta! Idag var jag och tittade på julgardiner med mera så iår blir det ordentligt pyntat!

Angående nyår så har vi bara bestämt hitills att vi ska träffa Malin och Fredrik. Sen har vi inte bestämt ngt mer och en större nyårsmiddag är ju roligare än en för 4!

å ja! julen, jag älskar julen... förr i världen började även jag att längta redan nu, men, nu i år verkar längtandet dröja. det är liksom för tidigt, tiden går för fort. jag vill att hösten ska vara lång så att man riktigt hinner superlängta innan december kommer, men, nu så försvann hösten i ett nafs och här sitter jag och hoppas att november ska vara riktigt seg så december kommer om flera månader och jag riktigt hinner få in julkännslan...