Julkalendrar



SVT: s julkalendrar är något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Nästan fånigt varmt om hjärtat faktiskt, för ibland agerar jag nästan som en "julens riddare" när julkalendern kommer på tal. Årets kalender verkar ju inte bli någon höjdare - men jag är inte förvånad. SVT har inte lyckats producera en bra kalender sedan 1998, och ja, det är ju 10 år sedan.
   Jag har faktiskt lite svårt att förstå hur de kan misslyckas så fatalt. Jag menar, det är enkelt; en bra julkalender måste innehålla åtminstone två ingredienser och uppfylla två krav; de ska innehålla julstämning och humor, och passa alla åldrar och vara någorlunda intelligenta. Jag tycker att de senaste julkalendrarna bara varit fåniga. Och nej, jag tror inte att det beror på att jag är 20 år. I sådana fall skulle jag inte fortfarande gilla 90-talets julkalendrar. Jag tror att det beror på att de senaste julkalendrarna varit usla.
  De har inte tagit sina tittare på allvar, utan skrikit alla budskap rätt i ansiket på dem. De har inte varit för alla, barn som vuxna, utan mer riktat sig till 2-åringar. De har inte varit välgjorda och kvalitativa, utan haffsigt gjorda med halvdana skådespelare som inte verkar speciellt engagerade. Dessutom har det varit väldigt dåligt med julstämningen.
   Varför heter det julkalender, om det inte är för att det handlar om julen?


Mina favoritkalendrar är från 1991, 1995, 1996 och 1998. Kanske säger det någon något, men för dem som inte håller ordning på sina årtal så är det alltså Sunes jul, Jul i Kapernaum, Mysteriet på Greveholm och När karusellerna sover som jag gillar. Alla innehöll de  julstämning, humor för både vuxna och barn, och dessutom var de välgjorda. Det kändes att någon lagt ned själ och hjärta i dem. Och så ska det banne mig vara!

















Läshörnan







Bibliotek och piano i mina fina föräldrars fina hem.








Skrattdags




Det här sitter jag och skrattar åt! Är det inte bäst?







Söndag






Vi har en madonna i fönstret ...




Och lyktor som ser ut som frost. Fast en ser ut som en stubbe.




Idag var jag hemma hos mina föräldrar och bror och firade Fars dag.




Jag och Frida var ute på skattjakt i mammas höstträdgård.




Vi hittade ett äpple som växte uppåt. Märkligt!




Självklart fikade vi också. Med stora bullar.




Sedan satt Frida i fönstret och spanade ut över världen.


Det kallar jag en mysig dag.





Elsa Beskow



Jag såg nyss en bild från Elsa Beskows bok "Hela året", och blev genast förd tillbaka till min barndom. För hur många barn har Elsa Beskows bilder och berättelser inte varit en viktig del av livets sagoskatt? Tomtebobarnen, Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin, Hattstugan, jag tror att många fler än jag har några tummade och älskade böcker av Elsa Beskow liggande hemma.





Petter och Lottas Jul är en självklar del av julen.
Jag brukar ha den framme, som pynt nästan.




Dagar i pulkabacken och varm choklad efteråt.




Den här underbara bilden har vi i en sångbok som
användes flitigt när jag var liten.
Sången? En sockerbagare förstås!






Strålande



UnderbaraClara börjar känna av det, och när jag kollar runt lite verkar det som att halva bloggvärlden också gör det. Inklusive mig, alltid inklusive mig. Jullängtan, alltså. Jag längtar så in i bomben efter advent ... Efter att få börja julpynta, binda kransar (ja, jag brukar göra det själv!), baka lussekatter och pepparkakor, lyssna på julmusik (nåväl, jag har tjyvstartat. Men jag har åtminstone hörlurar på mig!), strosa runt på stan och köpa julklappar, tända ljus och dricka glögg. Det är bland det härligaste som finns.
Tidigare trodde jag att jag var lite kufisk som började längta redan i oktober, och att tjuvstarta med glögg och julmusik kändes riktigt ... skamfullt! Men sedan jag fick upp ögonen för bloggvärlden har jag upptäckt att jag inte är ensam! UnderbaraClara är bara ett exempel, och det finns de som till och med är med hardcore än vad jag är. Jag har faktiskt bara börjat med glöggen, musiken och att kika lite på julprydnader. Men det är bara för att jag har en egen lägenhet nu; här ska det slås på stort!
Det som glädjer mig med det här, och det som egentligen är kontentan av hela det här inlägget, är att julen faktiskt verkar vara viktig för folk, fortfarande. Vi hör mer och mer av att "julen bara är kommersiell" och att "julen är avskyvärd eftersom [varlfri förklaring]". Jag kan inte förstå de "klagomålen", eftersom jag tycker att julen blir vad man gör den - med det menar jag inte att jag är så naiv att jag tror att alla människor ska ha råd med en pangjul med julklappar och mat och att alla människor är glada och lyckliga runt jul. Nej, med det menar jag att man själv bestämmer vad julen är. Det är du som bestämmer om julen ska vara ett kommersiellt jippo som lämnar alla fattiga och ensamma i misär, eller en mysig tid, en tid för att hjälpa andra, en tid för att ge och mysa. Julen blir vad man gör den, helt enkelt.
Jag tycker att det verkar som att många besämt sig för det sistnämnda. Julen är en mysig tid, då man ska hjälpa och ge, mysa och värma sig. Jag blir glad av att det finns fler som älskar traditionerna kring jul, och som, precis som jag, knappt kan vända innan man får sätta igång. Det är jul för mig. Och den börjar snaaaaaart!
















(bild från Sköna hem)












Några av mina favoritjulbilder. Som säkerligen
kommer att återkomma här i bloggen framöver ...









November




Det är november. Jag kan nästan inte förstå det. Hur kan året ha gått så fort? Nu är det bara en månad kvar till min födelsedag, och mindre än en månad till advent. Jag måste erkänna att jag längtar. Inte så att jag inte kan uppskatta tiden som är nu, men december är ändå den bästa månaden. Åh, älskar. 





   November är ett fasligt vackert ord. November, december, det är de vackraste månadsnamnen, tycker jag. Tänk om man fick döpa sina barn till Juni, November och December. Det skulle jag vilja.





Jag tycker om att vara ett decemberbarn. Jag föddes den första fredagen i december, tidigt på morgonen. Inte konstigt då, att jag tycker om tidiga morgnar, särskilt i december, morgonfrost och novembersoluppgångar. Jag var uppe och tittade på soluppgången idag - glödande och orange, ovanför de frostiga träden. Inte mycket är vackrare. 




  










RSS 2.0