Årskrönika: Bloggfavoriter



Året är snart slut, och då är det dags att skriva en årskrönika. Jag tänker nog vänta lite med "livskrönikan", den som handlar om allt som hänt mig under året som gått. Det är trots allt några dagar kvar på året. Istället tänkte jag skriva ned vilka bloggar som blivit mina favoriter under året. Jag har läst/följt både den ena och den andra under 2008, haft bloggläsarpaus, tappat intresset, fått igen det, och så vidare. Men nu står ett antal bloggar som "vinnare"; de bloggar som sållats ut som mina favoriter. So here it goes. Egentligen utan inbördes ordning, eller ja, lite ordning kanske. Lite:


UnderbaraClara - Min absoluta favoritblogg. Jag har nämnt Claras blogg som min favorit förut, och det tänker jag fortsätta med. Jag älskar blandningen i hennes blogg, och de vackra bilderna. Clara verkar vara världens goaste tjej; en sån där man skulle vilja ha som bästa väninna och sitta och samtala om smått och stort över en kopp thé med. Hennes blogg känns lite så också. Som ett givande samtal.

Blondinbella - Jag förstår faktiskt inte varför folk klankar ned på henne. Isabella Löwengrip är en driftig, smart och modig ung tjej som gjort sin egen grej och tjänar bra på det. Mångas problem verkar vara att "Blondinbella" är av kvinnligt kön och blond. Och det gör hela konceptet än mer spännande, tycker jag. Isabella går mot strömmen, och det är inspirerande.

Syster Ruffa - Den bästa och vackraste inredningsbloggen jag någonsin läst. Sedan jag och M flyttade till vår nya lägenhet har jag börjat leta inredningsinspiration i bloggar på det temat. Syster Ruffas blogg ger så mycket inspiration som det bara går att få. Vackra bilder, underbar inredning, och en fantastisk känsla för komposition. Tycker jag.

Mogi - Jag kan faktiskt inte riktigt förklara varför jag läser "Mogis" blogg. Egentligen följer jag den inte på en daglig basis, eller ens veckovis. Men ibland, när jag känner att jag behöver bli lite gladare, då kan jag surfa in där. Mogi är så otroligt världsfrånvänd, men samtidigt jordnära. Hennes blogg är positiv som en smiley-gubbe, och det är väl därför jag läser den. När många andra bloggare klagar, ler Mogi.



Sen vart det för långrandigt att skriva förklaringar och beskrivningar. Följande bloggar är också mina favoriter:

Korvasbloggen

RightNow

Ohyesohyes

Hannas form






Dan före dan före dopparedan



Om julgodiset inte är bakat än, är det hög tid att sätta igång! Jag har bakat en hel del julgodis i helgen, men bara valt ut favoritsorterna, som jag vet går åt både här och hemma hos mamma och pappa.



Ett egenhändigt gjort
recept på "Cecilias julkola".


Julkolan ovan (ursäkta 7-åringens stavning, jag gjorde mitt bästa!) är en av mina favoriter på julgodisbordet. Men tryffel går ned det också, både vit och mörk. Tryffel är enkelt att göra; häll bara i omkring 1 dl grädde i en kastrull, låt det koka upp under omrörning, och ta sedan av kastrullen från plattan. Sedan är det bara att bryta i omkring 200 gram vit, ljus eller mörk choklad, beroende på vad du tycker bäst om, och låta det smälta i grädden. Jag brukar sedan klicka ut tryffelsmeten i ischoklad- eller knäckformar, och strö vanillinsocker eller kakao över. Sedan behöver tryfflarna bara stå kallt ett tag, så är de klara.



Vit chokladtryffel


På julen tycker jag att det är viktigt att tillåta sig själv saker. Tillåta sig att njuta, äta, gotta sig, ta det lugnt. En mysig juldagspromenad får bli helgens motion, sedan är det äta och sitta och jäsa som gäller.







Fridan är egentligen en kattunge i hundförklädnad,
och slickar glatt i sig grädden:






Förhoppningsvis kommer jag hinna skriva något mer här innan julafton ...
Annars får ni ha en underbar jul.








Nu är det jul igen











Min lilla larv njuter till fullo.






Jag vill känna att jag levt mitt liv







Den ger mig rysningar.






Bröderna Lejonhjärta









För att det är så fint, ser ni.





Lycka är att ha en hund



Lycka är att ha en hund,
skriver UnderbaraClara, och jag håller med.
(för övrigt ett av de finaste blogginläggen jag läst på mycket länge)


Det är kanske svårt för någon som aldrig haft en hund helt nära sitt hjärta att förstå, hur en hund kan innebära en sådan lycka. Hur en hund kan vara det bästa som finns, ens allra bästa vän, ens käraste vän.





Frida och jag har känt varandra sedan jag var 8 år. Hon var två månader. Då kom vi till kenneln där hon bodde med sin stökiga bror, som tog hennes mat och drog i hennes öron. Han sprang runt kring våra fötter och skällde och bråkade när vi kom. Men Frida, hon var lugn och blyg och gjorde inte ett väsen av sig. Jag, som var trött och inte riktigt visste vad jag skulle ta mig till med de små valparna, lade mig ned på rygg  under ett litet träd, och tittade upp på molnen på himlen. Då kom den lilla flickvalpen - Lady hette hon på den tiden - och klättrade upp på min mage. Och med rumpen på min mage, och det lilla huvudet ovanför mitt hjärta, blev vi oskiljaktiga älsklingssystrar.






Jag tror och hoppas att Frida har det väldigt bra hos oss. Nu är hon 11 år, och lika glad och sprallig som en liten valp. Hon får sin favoritmat (köttfärssås och spaghetti, med en massa ketchup, det är ett måste) minst en gång i veckan, och hon får gå ut och springa i trädgårn så ofta hon vill.
  Frida är en lite fånig hund, för hon är rädd för hundar och katter och, ja, egentligen alla andra djur. De enda hon tycker om är människor. Frida har aldrig upplevt att en människa varit elak mot henne, och därför tror hon gott om alla människor.
  





Jag har upplevt så mycket underbart och mysig med min lilla hundsyster. För hon är faktiskt som en syster. Det vet alla som känner min familj, att Frida är en del av den precis lika mycket som jag, mamma, pappa och min bror. Frida är min allrakäraste lillasyster, som älskar pepparkakor och pannkakor och andra kakor också. Min älskade syster som snarkar som en hel karl och stampar i golvet och sparkas om hon inte får mat när hon är hungrig. Världens bästa hund och syster och vän, helt enkelt.













Le chien



Sånt här gör mig alldeles snyftig. Är de inte för fina?
Ibland till och med bättre än människor.











Underbara kvinnor



Sånt här gör mig både tokig och konfunderad. Krönikören Nina Svanberg har kritiserat bloggare som UnderbaraClara och NiotillFem-Sandra, och hävdar att de hyllar husmodersidealen och för tillbaka det svenska samhället 30 år. Jag vet inte med er, men jag har då inte stött på någon mer uttrycksfull och ståndfast kvinnorättskämpe än sagda Clara. Nu känner jag ju henne inte alls, men från vad jag har kunnat läsa på bloggen har jag fått intrycket av att hon är en stark kvinna som går sin egen väg. Just en sådan kvinna som vi alla skulle behöva vara, och förhoppningsvis försöker vara. Jag tycker att det allra bästa med Claras blogg är att hon verkligen är sig själv; hon ägnar sig åt de intressena hon vill, och bryr sig inte om vad andra tycker, hon är kristen och vågar säga det fastän många kollar snett, hon klär sig som hon vill och gör det förbannat snyggt också. Helt enkelt; hon är sig själv. Och är inte det en av huvudsakerna med jämnställdhet? Att man ska få vara sig själv, uttrycka sig själv, kunna utvecklas så som man själv vill?

   Men det verkar inte Nina Svanberg tycka. Nina Svanberg verkar tycka att all feminist och jämnställdhet är totalt bortkastad om det inte är så att alla kvinnor börjar ägna sig åt att meka med bilar och spela fotboll. Det enda "kvinnliga" som hon verkar vilja tillåta är att sminka sig och klä sig snyggt. Som om det är höjden av jämnställdhet?
   Jag börjar faktiskt koka av ilska när jag läser Ninas krönika. För hör och häpna, men varken Clara eller Sandra är några husmödrar! Nej, de har framgångsrika karriärer, den enda som journalist och den andra som copywriter, och det råkar bara vara så att de båda är väldigt produktiva och kreativa även på sin fritid. Och sedan när har det blivit okej att klanka ned på det?

   Jag tror, personligen, att det kan vara minst lika utvecklande, stimulerande och viktigt att virka eller baka sju sorters kakor, som det är att spela golf eller sitta med en burk öl och glo på fotboll. Om inte mer. Jag är glad att Clara lär mig sådant som annara skulle ha glömts bort genom generationerna, att hon håller traditioner vid liv. Och bara för att hon gör det, betyder inte att hon inte kan vara för förnyelse. Att jag inte kan vara för förnyelse.Det betyder inte att hon vill tvinga alla kvinnor att göra samma sak - vilket är precis det som Nina Svanberg försöker göra. Nina Svanberg är emot mångfalden. Nina Svanberg är emot det fria valet. För mig är UnderbaraClara och NiotillFem det fria valet. Så det så!

Första advent




Sådant här väder har det varit de senaste dagarna.
Grått. Regn. Dimma. Snålblåst. Lerigt. Och himlen har
inte synts till på ett tag!





Men det gör ingenting! Inte för mig i alla fall. För igår var det första advent,
och idag är det första december, och det betyder jul och mys och allt som
är vackert.





I helgen bakade vi pepparkakor och lussekatter. Eller, jag och mamma bakade
katterna, hundan åt degen, och sedan fick bror, pappa och M kavla ut den stenhårda
pepparkaksdegen. Det är hemligheten bakom mammas knäckiga pepparkakor!
Stenhård deg, det är då kakorna blir som bäst och godast. Mammas pepperkakor
är beroendeframkallande!





Och på söndagen tändes det första ljuset. Jag och M åt lunch hemma hos
mina föräldrar, och sen åkte jag, mamma, pappa och bror på julmarknad
medan M åkte hem och städade och tvättade. Självvalt alltså!



Vi avslutar väl med en liten bild på hyndan själv, eller F-damen som
min mamma kallar henne. Vad hon gör på bilden?
Spanar in lussedegen såklart ...








RSS 2.0