Ombytlighet



Nu sätter ombytligheten in. Jag kan verkligen inte hålla mig länge till en sak - får jag en oväntad inspiration eller idé kan jag ändra mig på en sekund och plötsligt byta väg helt. Jag tröttnade fort på min förra blogg och återvänder hit, men med ännu en ny blogg förstås. Fast jag tar med mig de flesta av mina gamla inlägg, och det är ju alltid något.
Dessutom är jag väldigt ambivalent kring vad jag egentligen ska skriva om här i bloggen. Det kan vara trevligt att då och då läsa personliga bloggar, men jag vet inte om jag helhjärtat kan ägna mig åt en egen. Så intressant kan mitt liv knappast vara! Men om jag bestämmer något nu kommer jag bara ändra mig om några veckor ändå, så det är lika bra att lämna det öppet. Det här är helt enkelt min nya blogg vars adress betyder röst men som får namn efter mig. Jo, jag tänkte väl - "min röst", ungefär.





Förändringar

 

           image8





















Jag sade upp mig från mitt jobb idag.
Så nu förändras väl mitt liv än en gång.
Känns som att jag aldrig kan finna ro,
men
hellre det än att stanna upp i något
man van
trivs i. Jag har lärt mig att aldrig
vara rädd för
att ta chanser. Och det tycker
jag är en
mycket bra lärdom.




image7




Time goes by, so slowly ...


Just nu önskar jag inget mer än att kunna uppbåda lite mer energi. Till allt; jobbet, skrivandet, mina vänner, fotot, musiken, skapandet. Jag önskar att jag kunde uppbåda energin till att röra mig mer, göra mer saker, faktiskt ta tag i allt det jag drömmer om. I och för sig är jag en god bit på väg. Och i och för sig har jag varit sjuk i ett par dagar nu. Att energin tryter är inte märkligt. Men just att komma över den där gränsen, där man orkar göra verklighet av alla planer och drömmar. Dit längtar jag, oavsett var jag annars är och hur jag annars mår. Aldrig får jag en större längtan att göra saker, skapa och genomföra alla mina planer, som när jag är sjuk. Det låter lite märkligt, kanske borde det vara tvärtom, men jag antar att det har att göra med att gräset alltid är grönare på den andra sidan? Aldrig ser höstlöven så vackra ut, den blå himlen så klar ut och luften så ren ut som när jag ligger inne i soffan och inte kan gå ut. Aldrig.

Men jag har planer. Och jag har tagit fler steg mot ett förverkligande av flera av dem. Det känns riktigt bra; både tryggt och otroligt omvälvande på samma gång. Och det är, enligt mig, något bra. Tryggt och omvälvande. Och faktiskt är det så, att för varje steg jag tar känner jag hur jag får mer energi. För att orka ta nästa steg, kanske?






 


Voix


Åh. Så har man en blogg. Igen. Jo, jag har varit med förut.
Varför de tidigare bloggarna inte överlevde längre än de gjorde -
jag vet inte. Jag kanske inte kände tillräckligt med entusiasm
över dem. Jag kanske inte älskade dem. Jag kanske ändrade mig.
Hur som helst. Här är jag.
 





 

RSS 2.0